Hej jessika,   det är jag, Nikolina.
Jag lovade ju att hjälpa dig lite lätt med bloggen, men berättade att jag hade fullt upp i flera veckor nu, skolan har tagit över.   Men jag fick en liten lucka, så jag smög in på din blogg och gjorde om den lite (designen). Eftersom din blogg var SÅ SÅ SÅ tråkigt så gjorde jag den lite annorlunda, det får räcka sålänge. Hoppas du är nöjd, kan lägga lite mer energi på den senare, när jag somsagt har tid.

När jag väl är inne här,   kan jag skriva lite åt dig också, inte bara om att jag smög in här.
Utan jag saknar dig,  på riktigt, väldigt mycket.  Även fast vi sågs för exakt 7 dagar sen, då jag ringde och frågade om du hade tid och lust att träffa.  Men annara då? Vi ses aldrig, jag hatar det, men jag överlever.  Det är inte det, utan bara att jag .. jag hade det svårt i början, men nu börjar jag vänja  mig och det går riktigt bra. Men jag saknar dig fortfarande supermycket och du .. Jag har aldrig lagt dig bakom mig, jag har aldrig glömt bort dig .. Det kommer jag aldrig att göra!