jag vill, jag vill och jag vet inte vad jag vill!!

Ibland kommer man in i perioder av sitt liv då allting känns både helt fantastiskt rätt men ändå på något sätt så fel. Man vet inte riktigt vad man ska ta sig till, om man ska skratta eller gråta.

Sådanna tillfällen då man inte vill vara ensam men samtidigt vill man heller inte ha sällskap. Man vill bara få finnas och att allting ska kännas bra och man ska slippa känna sig förvirrad för en stund. Kunna sova gott på natten utan en massa tankar som snurrar runt, runt i huvudet och håller ögonen öppna.

Vissa stunder känner man mest av allt för att få ramla ihop i en liten hög i soffan och bara gråta. Gråta som man aldrig gråtit förut men det går bara inte, hur ledsen man än känner sig. Andra gånger rinner tårarna för att man känner sig så lycklig att man nästan inte vet var man ska ta vägen.

Det värsta, om du frågar mig, är att inte veta vad man ska ta sig till. Det kan handla om allt från stora, livsavgörande beslut till saker som egentligen är väldigt världsliga och obetydliga. Bara den där känslan av att inte veta vad jag ska göra kan ibland nästan vara på väg att förgöra mig, i alla fall känns det så.

Men det märkliga är att saker alltid löser sig. Förr eller senare har man glömt bort det där man så länge gick och grubblade på. På ett eller annat sätt har det löst sig, antingen till det bättre eller till det sämre. Men det fina är att om det nu råkar bli till det sämre den ena gången så kan det leda till någonting så mycket bättre i det långa loppet.