Okej lyssna nu. Ska berätta varför jag vill åka iväg till schweiz som aupair.
De är inte för att jag inte tycker om alla underbara människor i mitt liv.
Men så här är det:
Jag har bott på samma ställe i hela mitt liv, Blåaborgen, har flyttat en gång när jag var kanske 7år och det var från en lägenhet inne på blåaborgen till en annan på blåaborgen.
Jag har aldrig flygit flygplan eller vart utomlands.
Jag har vart i danmark, men de räknas inte?
Nu i Januari 2010 åkte jag skidor för första gången i mitt liv.
Jag har mest var här, hemma, på blåaborgen, i tumba, i stan i 19år.

Nu känner jag bara att allt är pest i tumba, jag vill inte vara här, eller de har jag känt ett tag. och det absolut bästa alternativet var att välja aupair, se världen, leva livet lite "ensam" eller vad man ska säga. Få bort känslan av att bara vara ett barn. för jag är faktiskt inget barn längre, även om man tror de.

Jag vill de här för mig själv, bara för mig. jag kommer att sakna alla så fruktansvärt mycket när jag åker. och ingenting kommer att hindra mig ifrån att åka. Jag kommer ju liksom komma hem igen.

De är jättejobbigt för vissa att jag ska åka, de vet jag om. Men om ni tycker de är jobbigt, vad tror ni det är för mig? De är inte lätt att lämna sin familj och sina vänner och bara dra. jag har miljoner saknar jagkommer att sakna helt säkert när jag åker. ni kommer förhoppningsvis ha en, mig.

Men jag måste verkligen göra det här, för att växa som männiksa. och veta att de finns mer än bara tumba. Jag hoppas att ni är glada för min skull. att ni kan hjälpa mig, så att de blir lättare för mig att åka.

Jag förstår knappt att jag ska åka om bara en månad, jag har inte fattat de ännu. men närmre inpå kommer de bli jobbigt, och jag vill ha ert stöd då. de är jobbigt för oss alla.

De får räcka, kan inte komma på så mycket mer.
Ni betyder <3